Nackdelar med hög IQ?

Finns någon överbegåvad som kan ge några exempel på hur eran intelligens kan besvära er?

Tänk dig att du själv rör dig helt och hållet i en värld med femåringar.

Precis så känns det.

Under längre stunder går det bra - så länge man kan fokusera på ytliga nöjen eller praktiska dito, men övergripande är det ett litet eget helvete.

En av de viktigaste sakerna jag lärt mig i livet är att acceptera och inte längre argumentera eller försöka demonstrera saker så inte livet försvinner i ett hav av att få andra att se eller förstå.

Det där har jag funderat på också, visst är det så att MENSA testerna i sverige, norge och danmark (som finns länkade här) är relativt lätta?

Den svenska får man 126 på, och det är inget problem att komma över 130p på danska och norska på första försök. Scorade 126/135/141 på de tre vid första försök, och tror de gör såhär medvetet för att man skall betala pengar och söka eller något liknande.

Är det flera som upplevt detta?

(trådarkeologi)

Som Asmodesvult skriver i princip. Jag störs av hur barnsliga människor är, speciellt kortsiktiga. Bland annat den där Happy Go Lucky-attityden som lett till allt ifrån klimatkrisen till den stundande AI-krisen. Man tänker bara på att maximera tillfällig lycka och förstör sedan framtiden för att man vägrar tänka långsiktigt.

När man är intelligent så ser man det läskigt tydligt.. Det får en även att ifrågasätta mycket och undra om majoriteten ens bör vara röstberättigade..

Plus en del annat, jobbiga tankar är vanliga, ibland logiska, men ibland abstrakta.

Jag har autism, ADD och är medlem i Mensa. Jag är i många avseenden en total alien och känner mig fruktansvärt ensam. Har visserligen varit gift och har barn, men blir mer och mer övertygad om att sannolikheten att hitta en ny partner är rätt nära noll.
Vad som har med IQ att göra och inte är svårt att säga, men det är uppenbart att min IQ ger mig mer självinsikt vilket är sjukt deprimerande vid kombination med autism. Min IQ förstår saker som jag som person sedan inte kan anpassa mig till och det är otroligt frustrerande.

Detta kan jag relatera något oerhört till. Jag har själv en autismdiagnos i kombination med ett IQ relativt högt över medianen, och har så länge jag kan minnas upplevt mig själv som annorlunda. Redan under förskoletiden upplevde jag mig själv som annorlunda men saknade förmågan till att göra något åt saken, något som blev värre ju äldre jag blev. Jag utvecklade i tidig ålder ett självhat och har, till skillnad mot vad många i tråden beskriver, i det snaraste sett mig själv som undermålig jämte min omgivning. Sett till min självbild så överväger min sociala kompetens kort och gott, och den är inte den bästa. Jag är i 20-årsåldern och har hittills klarat av att leva ett "normalt" liv, men jag är livrädd för att det någon gång ska komma att fallera. Blir det enklare med åren?

Jag lär mig nya saker väldigt lätt.
På jobbet märker jag att jag lär mig saker snabbare än andra och jag inbillar mig att det ses på med en attityd som att jag tror jag är bättre. Men det kan ju bero på kombinationen att jag är socialt inkompetent och autistisk också.

Jag gillar att tänka på saker som andra inte tänker på till vardags och jag har märkt att folk inte gillar att känna sig underlägsna så jag är mest tyst och konstant otillfredsställd av de vardagliga ämnen som diskuteras när jag vill prata om det jag verkligen är intresserad av, t.ex något inom psykologi, filosofi eller människans evolution eller andra specialintressen.

När jag är intresserad av något lär jag mig det intensivt och med stor hängivenhet som sällan eller aldrig delas av mina "peers"

Fan vad äckligt högtravande jag låter nu.
Det ska snöa ikväll, bäst att sätta på vinterdäcken och kolla på På Spåret eller nåt för att ta ner mig själv på jorden.


Avslutningsvis vill jag bara nämna att jag har upptäckt att social kompetens är viktigare än intelligens. Du kan vara smart men totalt social vilsen och om du kan en massa teori men inte kan omsätta den i praktik så är den värdelös. Om det verkar logiskt. Det är viktigare att vara som folk än att vara smart.

Jag är inte den vassaste kniven i lådan men så mycket har jag kommit att begripa. Dvs personligen är jag dömd till utanförskap.

IQ är överskattat.

Får vi som är normalkorkade också skriva i tråden?

I så fall kan jag ge mitt perspektiv på något jag tror är negativt för dom. Jag har haft några sådana där Mensamedlemmar i omgivningen både privat och professionellt och en sak som tycks vara gemensamt för alla är att dom brister lite i att förstå sociala sammanhang och i synnerhet inte ens verkar kunna relatera till att vissa samtalsämnen och diskussioner fungerar mer som ett socialt kitt och aldrig ens för oss normalkorkade är tänkta som intellektuell gymnastik.

Framförallt är dom lite på ett barns nivå när dom sitter och ojar sig över att alla samtalsämnen är på en för låg och flamsig nivå samtidigt som dom själva är helt tysta och inte tar något som helst initiativ till att styra in diskussionen till den högre nivån dom eftersöker.

På det här planet tycks dom ha stannat i utvecklingen i grundskolans klassrumsvärld.

Ute på en arbetsplats eller liknande sociala umgängen, bland normalbegåvade vuxna, fungerar inte upplägget som i skolan där det finns en lärare eller någon annan som leder in samtalet och serverar frågor som just den med högt IQ bara kan sitta lugn tillbakalutad och vänta på att få smasha in rätt svar på.

Det är liksom ingen egentligen som är intresserad av att Monica köpt ett nytt duntäcke för att det var 50% rea på Jysk.

Men alla lyssnar på alla och får i sinom tur komma till tals, utom mr/mrs högt IQ som ojar som en bebis över att dela lunchrum med folk som inte ser en fikapaus som ett mentalt styrkepass och pratar exakt hela tiden om hans eller hennes nischade specialistområde.

Framförallt får man precis som Monica när hon vill prata om sitt jävla täcke ta lite egna initiativ. Ett informellt samtal är inte styrt av någon form av moderator utan blir vad gruppen själva gör det till och då är det ju väldigt märkligt att den som gör anspråk på att ha ett så högt IQ inte ens kan navigera fram bland massa idioter för att hitta ett ämne som man upplever intressant och som andra kan relatera till.